Reseblogg

 

Hanna Nylund

 

Hej

Jag har varit i Kanada nu i tre månader och trivs bra här. Jag har börjat skolan, bytt familj en gång och upplevt andra nya saker.

Jag har börjat på Saint Mary’s Secondary School. Det är en katolsk skola så det är lite annorlunda en vad jag är van vid hemma. Vi måste tex. använda skoluniform varje dag. Jag spelade rugby för skolans rugbylag och hade jätte roligt tillsammans med alla i laget och det var roligt att få testa på en ny sport som inte alls är så vanlig hemma i Finland.

Jag bodde hos min första familj i nästan 3 månader. Det var en jätte trevlig familj som tog bra emot mig. De har två barn som är 13 och 8 år. Jag hade det lite tråkigt innan skolan började för jag kände ingen i min egen ålder men som tur var det varmt och soligt här.

Jag flyttade för ca. 2 veckor sedan till min nästa familj. De skulle egentligen inte vara min familj men min ”riktiga” andra familj kunde inte ta emot mig ännu så jag bor nu i en månad hos en annan familj tills jag flyttar till dem. Jag trivs också bra med den här familjen. De har två flickor som är i ungefär samma ålder som jag , och en av dem var i Brasilien förra året som en utbyteselev så det är trevligt att bo tillsammans med någon som man har lite mera gemensamt med.

Jag flyttar om ca två veckor till min tredje familj som har två små pojkar och de bor i en annan stad, kanske 15 minuter från staden där jag bor nu men ja går ändå i samma skola.

Staden där jag bor heter Cobourg och har ungefär 18000 invånare. En ganska liten stad ca 100 km från Toronto. Jag har varit i Toronto ett par gånger och det är nu en av mina favorit städer med bra shopping.

Min rotary klubb har lovat att ta mig till en NHL hockey match i Toronto så det ser jag framemot nu. Min rotary klubb har ungefär 20-30 medlemmar. Ungefär hälften är män och andra hälften kvinnor. Jag går på rotarymöten varje vecka, och tyvärr är mötena på onsdag morgon klockan 7.

Hittills har det varit en jätte bra upplevelse och jag hoppas att resten av året kommer att vara lika bra.

Hälsingar Hanna Nylund

 

Pauliina Sjögård

 

Hej!

Det här skolåret har jag tillbringat i Quebec som är huvudstaden i Kanadas enda enspråkigt franska provins. Då jag för nio månader sedan kom hit, förstod jag praktiskt taget ingenting av vad de andra omkring mig talade om, men för att hitta kompisar och för att klara sig bra här i Quebec hade jag inget annat val än att snabbt försöka lära mig franska. Quebecborna nämligen antingen kan eller vill inte prata engelska. Efter några veckor började jag redan uppfatta mer och mer, och efter ungefär 3 månader använde jag ingen engelska mera överhuvudtaget. Vid det här laget har min franska blivit mycket bättre, och jag har inga problem att göra mig förstådd.

Min skola École secondaire Mont-Saint-Sacrement är (i kanadensiskt mått) en liten 800 elevers privatskola för barn och ungdomar mellan 12 och 17 år. För att komma till skolan måste jag varje morgon sitta en timme i skolbussen, någonting jag högst antagligen inte kommer att sakna då jag kommit tillbaka till Finland igen. Skolan är nämligen beläget 30 kilometer utanför staden, bokstavligen mitt i skogen och bland bergen. Den har specialiserat sig på uteluftsaktiviteter och man kan välja det som omvalsämne. Själv har jag gjort det, och under året har jag bland annat byggt en igloo och sovit i den, paddlat kajak och kanot, vandrat i bergen och bergsklättrat. En av de finaste stunderna har varit då vi var och ute på St-Lawrence river för att paddla och vi såg valar då vi satt i våra kajaker!

Under året har jag haft tre värdfamiljer som tagit emot mig väldigt bra. I den första familjen hade jag två hostsystrar, 11 och 14 år. I den andra hade de inte barn, och i min nuvarande familj har alla barnen flyttat hemifrån. Fastän det var väldigt svårt för mig att byta familj den första gången, och om jag skulle ha fått välja skulle jag ha stannat hos dem hela året, tycker jag nu i efterhand att det är bra att jag har bytt familjer. På det sättet har jag fått bo hos tre väldigt olika familjer och fått upplevt tre olika sätt att leva i Quebec. Dessutom kommer det att vara lite lättare att lämna dem i slutet av året då jag, i stället för 11 månader, har bott ”endast” 3-4 månader hos en och samma familj.

Jag är väldigt tacksam över att ha fått möjligheten att åka iväg ett år utomlands med Rotary. Det har varit en underbar upplevelse som jag aldrig kommer att glömma. Förutom att ha lärt mig ett nytt språk och en ny kultur, har jag lärt mig massor om mig själv. Jag har börjat uppskatta saker som jag förr hade tagit som självklarheter, jag har lärt mig att värdesätta, jag har fått en bättre bild av vad jag vill ha ut av livet och jag har utvecklas som person. Tusen tack för det hittills finaste året i mitt liv!

Hälsingar, Pauliina Sjögård